Är super nöjd över träningen igår. Vi fick jobba med en hel del men det var det värt! Jag är så himla glad att jag har en tränare som verkligen tar tag i problemen och inte ser förbi dom där små felen. Det är dom där små sakerna som kan förändra hela ens ridning till det bättre. Focusen låg på lydnad och bjudning. Alltså att hästen ska vara lydig men ändå ha en bjudning, våga ta för sig. Jag fick jobba mycket med känslan innan hindret och Anna tyckte att jag var mycket nära till den här känslan man ska ha när man rider mot de högre hindren. För kan man rida perfekt mot ett litet hinder så kan man rida perfekt mot ett 120 hinder. Allt sitter i huvudet! Speciellt på ett hinder fick jag till en perfekt känsla. Den där känslan när man gör en halv halt, hästen svarar tillbaka och man kommer i en rytmisk och nästan svävande gallop mot hindret. Hästen har framåtbjudningen där och tar för sig av hindret och det är bara att föja med och rama in med benen. Svårt att förklara en känsla så det är inte konstigt om ni inte förstår vad jag babblar om
Iaf så är det detta jag ska tänka på nästa gång jag hoppar, det vill säga i Vännäs på lördag!
När Pherrari fattar korsgallop och försäker smita undna arbetet så ska jag direkt göra halt och fatta ny gallop(inte inne på banan).
Tänka på att göra halvhalter inför varje hinder för att "checka" av honom.
Räta upp mig och var modig! Kasta hjärtat före hindret-allt sitter i huvudet. När jag är bestämd och rätar upp mig så tar Pherrari för sig.
Inte tänka på hur sprången blir, det är mellan hindrena som jag kan påverka!




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar, vi bits inte;)